När livet stannar upp en gång på gång!

Jag reflekterade över att vi inte är hemma och vabbar våra barn så som många andra föräldrar har gjort under denna vintern. Vi har liksom haft lite annat för oss. Under 2012 och 2013 har vår familj fått stanna upp i allt vad vi tagit oss för. Jobb, familjen, renovering av huset, healing, mitt målande, min mans verkstad, planering inför framtiden har hela tiden blivit; ja krossade så att säga. Jag gick in i väggen, fick en medicinbehandling som gjorde mig jättesjuk hela förra sommaren. Det gjorde mig ännu mer utmattad. Det gjorde min man utmattad.Fick missfall. Hösten kom och vi satte igång med våra arbeten. Vi började bli inspirerade av jobben! Jag jobbade i 3 veckor, fick blindtarmsinflammation och blev inlagd och kunde inte operera på grund av vissa komplikationer. Hösten och vintern masade sig på och vi såg fram emot 2013. Nu börjar starten! Skolan skulle börja efter årsskiftet och vår äldste son gick första dagen på fritids efter lovet; han halkar i skolmatsalen, tappar sitt glas och landar med ena handen i det. Skär upp sig illa i handen och handleden. Efter mycket om och men blir vi skickare till Linköping för operation av trasiga leder. Han får gå med gips i 6 veckor och sen har vi arbetstränat hans hand sen dess och kommer att pågå ända in i höst. Vi åker upp till Linköping varannan vecka för uppföljning.

Ja, nu ligger jag här i sängen, sjukskriven för opererad blindtarm, bakar bebis i magen och äter tabletter mot illamående. Varit inlagd på lasarettet i en vecka på grund av det här. Varje gång något har hänt har vi sagt Inget mer, jag orkar inte! Nu har jag slutat göra det. Det finns ingen mening med det. Det som kommer det kommer. Jag litar fullt på änglarnas ständiga budskap till mig; Ni utsätts inte för något ni inte kan klara av! Och det är ju sant! Vi har klarat av det!

Jag har alltid velat hjälpa andra. Genom mitt jobb, healingen och stå till tjänst för andra i deras livskriser. Men nu är det uppenbart; vi måste tänka på oss själva och heala oss själva!

Huset ser ut som en soptipp. Var jag än tittar ser jag smuts, fotspår och spill på golvet, dammelefanter, smutsiga och rena kläder tillsammans, ett kylskåp som luktar illa, en karg och öde trädgård som förmodligen inte kommer få någon kärlek i vår. Och dessa påbörjade renoveringar i var och vartannat rum! MEN jag väljer att se att smutsen på golvet visar på att liv verkar på dessa golv, att änglarna har tofflor att ta på sig när det är driftstopp i pelletskaminen, att kläderna trivs tillsammans oavsett lite smuts på sig eller inte, ett kylskåp i varje fall öppnas lite då och då och får lite uppmärksamhet.

Än ger vi inte upp! Jag är fullt övertygad om att i sommar kommer vi sitta där i trädgården och grilla med kära vänner och familj och ha det underbart mysigt. Kanske ( jag sa kanske!) har vi svabbat golvet då. Jag är ganska övertygad om att de som kommer hem till oss då kommer att känna den kärlek från oss ändå så som jag känner för min lilla överlevnadsstarka familj, trots allt!

18 mar 2013

Go back to top
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)